Första praktikveckan: CHECK
Fredag eftermiddag och första praktikveckan är avklarad! Det har varit sjukt spännande dagar fyllda med intryck. Idag gick vi på avdelningen tillsammans med en skotsk kvinna som volontärarbetar där som någon slags dietist. Tillsammans med henne och de andra dietisterna, som även de är volontärer, gick vi igenom patienterna och hjälpte till att dela ut "plumpy nut", en speciell typ av jordnötskräm som barnen får äta när de ska börja övergå från flytande till fast föda. Top moment idag var när vi skulle göra ett så kallat "aptittest" på en liten bebis för att se om den klarade av att börja äta plumpy nut, varpå bebisen efter att ha ätit en tillräckligt stor portion brister ut i förtvivlad gråt och sträcker sig efter nötförpackningen när jag tar den ifrån mamman.
På något sätt känns det som att den här avdelningen är ganska tacksam att arbeta på. De dåliga barnen är så svaga i kropparna att de knappt orkar hålla sina små huvuden uppe. Känslan när man efter en tid får se dessa barns kinder växa, styrkan i de små kropparna återvända och något som vaknar till liv i deras blick måste vara häftig! Vi har inte varit på avdelningen tillräckligt länge för att uppleva det, men vi har sett nyinlagda patienter och sådana som varit där ett tag och börjat tillfriskna. Vilken skillnad! Det enda som återstår nu är HUR vi ska lyckas smussla med alla dessa underbara och sjukt söta barn hem till Sverige i december...
Här står Kristin och posar framför nutritionsavdelningen:
Sjukhusområdet ser verkligen inte ut som ett sjukhus utan liknar mer en by med både mindre hus och större byggnader, små kiosker, sopor i varje hörn och patienter med sina anhöriga som tvättar, sover, lagar mat och väntar på sin tur - överallt. Här är en del av sjukhusområdet vi går förbi på väg till praktiken, där ligger dagens tvätt på tork i solen varje dag. Området ligger på en kulle och i bakgrunden kan ni skymta utsikten över staden!
Denna fredag eftermiddag firade vi med att ta en varsin helkroppsmassage för typ 85 kronor styck. Känns farligt då vi går förbi den där salongen varje dag på väg hem från sjukhuset... Ikväll ska vi gå ut och äta grillspett tillsammans med några andra från huset där vi bor. Tills dess håller vi på att förbereda oss på vad tusan vi ska ha på oss imorgon! Våra svenska klasskompisars ugandiska vän har bjudit in oss till sin släkt för att fira att ramadan är över. Det vankas en hejdundrande festhögtid som går att likna vid muslimsk julafton. Vi ska ha finkläder på oss som måste täcka både ben och armar. Inte helt lätt när min enda hellångärmade tröja här är en lite väl använd fleecetröja. Kommer bli jättefint. Wish us luck!!
/Ida
På något sätt känns det som att den här avdelningen är ganska tacksam att arbeta på. De dåliga barnen är så svaga i kropparna att de knappt orkar hålla sina små huvuden uppe. Känslan när man efter en tid får se dessa barns kinder växa, styrkan i de små kropparna återvända och något som vaknar till liv i deras blick måste vara häftig! Vi har inte varit på avdelningen tillräckligt länge för att uppleva det, men vi har sett nyinlagda patienter och sådana som varit där ett tag och börjat tillfriskna. Vilken skillnad! Det enda som återstår nu är HUR vi ska lyckas smussla med alla dessa underbara och sjukt söta barn hem till Sverige i december...
Här står Kristin och posar framför nutritionsavdelningen:
Sjukhusområdet ser verkligen inte ut som ett sjukhus utan liknar mer en by med både mindre hus och större byggnader, små kiosker, sopor i varje hörn och patienter med sina anhöriga som tvättar, sover, lagar mat och väntar på sin tur - överallt. Här är en del av sjukhusområdet vi går förbi på väg till praktiken, där ligger dagens tvätt på tork i solen varje dag. Området ligger på en kulle och i bakgrunden kan ni skymta utsikten över staden!
Denna fredag eftermiddag firade vi med att ta en varsin helkroppsmassage för typ 85 kronor styck. Känns farligt då vi går förbi den där salongen varje dag på väg hem från sjukhuset... Ikväll ska vi gå ut och äta grillspett tillsammans med några andra från huset där vi bor. Tills dess håller vi på att förbereda oss på vad tusan vi ska ha på oss imorgon! Våra svenska klasskompisars ugandiska vän har bjudit in oss till sin släkt för att fira att ramadan är över. Det vankas en hejdundrande festhögtid som går att likna vid muslimsk julafton. Vi ska ha finkläder på oss som måste täcka både ben och armar. Inte helt lätt när min enda hellångärmade tröja här är en lite väl använd fleecetröja. Kommer bli jättefint. Wish us luck!!
/Ida